Handikappridning

Jag är ryttaren och Annette står bredvid

Det här var något som Ragnar Skölding startade. Ragnar var min läkare och han sa att jag kunde komma dit på tisdagar och hälsa på i Hammarslund. Då gjorde jag det. Jag var lite rädd för hästarna i början, men inte mycket så jag började rida direkt. Det var skoj.

Mamma körde mig dit varje tisdag och jag blev bättre ryttare för varje gång.

Jag kommer ihåg en gång när min häst började skena och den galopperade rakt in i en vägg. Som tur var så hade jag hjälm på huvudet. Jag ramlade och hängde kvar med ena foten i stigbygeln men som tur var så blev jag inte skadad. Nånting hade hänt som gjorde att hästen blev rädd och började skena, men jag vet inte vad det var.

Vi startade en klubb och åkte runt till olika ridklubbar där vi fick låna deras hästar. Vi åkte till Finland och tävlade. Jag har också tävlat i Örebro och där blev jag svensk mästare 1985 och tog GULD!

Men sen blev det komplicerat för man skulle ta poäng och ha licens för att få tävla. Det blev för tufft.

När min ridkompis Annette slutade tyckte jag inte att det var roligt längre. Hon var den bästa kompis jag haft.

När jag inte hade ridningen längre så började jag med biljard i stället.