Mitt dubbelliv

Jag känner att jag levt ett dubbelliv. En del av mig mådde inte alls bra och jag åkte ofta in till psyket. Jag hade nästan ingen lust att leva. Den andra delen var glad och jag försökte hålla masken inför mamma. Ingen på sjukhuset fick säga sanningen till henne. När hon fick veta hur jag mådde så blev hon mycket ledsen. Hon följde med mig till sjukhuset. Hon frågade om det verkligen var vad jag ville. Då bestämde jag mig för att det var slut och jag ville inte åka dit fler gånger. I dag mår jag bra och kan prata med mamma om nästan allt.