När jag fyllde 25 år

Min kompis Annette får en kram



När jag var nyinflyttad på Sommarro fyllde jag 25 år. Det var den 8 juli 1995. Mamma överraskade mig och bjöd in 35 gäster. De ordnade och styrde och jag hade inte en aning. Vi var i en lokal här i huset som man kan hyra. Mamma och några bekanta kom upp till min lägenhet och knöt en bindel för mina ögon. Sen gick vi ner till lokalen. Jag såg inget men hörde hur man sjöng "Ja må han leva" för mig. Det verkade bli en fest. När de tog bort bindeln såg jag att det stod en jädra massa folk runt omkring. En långbord var fint dukat. Jag blev snopen. Allt var helt otroligt.

De från squaredansen överraskade mig med en uppvisning och sen fick jag också prova på att dansa. Det gick lite trögt. Sen sjöng och hurrade de för mig igen. Det blev ett helt bord med blommor som jag fick.

Mamma höll en tal som kommer här:

Gilbert, 25 år fyller Du. Det har hänt mycket under dessa åren, både positivt och negativt. Du om någon har verkligen bevisat att utav det negativa, eller som Du sa när Du var liten, det knegativa, kan det bli något positivt, för det är ju så Gilbert, när Du låg i min mage så hände det något med Dig som varken Du, jag eller någon annan kunde påverka eller göra något åt, trots det ser Du positivt på livet. Jag beundrar Dig! Jag beundrar Dig därför att nu när Du kan så utnyttjar Du verkligen Din förmåga till att påverka Ditt liv och göra något åt Ditt liv.

Din mormor sa till mej när Du var ett halvt år: "Kerstin, Du skall få så mycket glädje av Gilbert" och tänk så rätt hon hade. Du har gett och Du ger mej mycket glädje och det är för att Du är en så positiv och glad kille Gilbert. Jag tror Gilbert att mormor finns med oss här idag. Trots att vi inte kan se henne så tror jag ändå att hon finns med oss, det känns så i alla fall. Farmor skulle också varit med oss här på Din 25-års fest, men hon ringde mig för ett par dagar sedan och berättade att hon kände sig inte riktigt bra, men jag vet att hon gärna skulle vilja vara med på Din 25-års fest om hon hade kunnat.

När du var liten var vi ofta uppe och hälsade på farmor i hennes sommarstuga i Boberg. Jag vet Gilbert att Du har många härliga sommarminnen från den tiden. Jag kommer ihåg när farmor hade köpt en ny röd fin "rullebur". I den var det inte jord eller annat skräp som gällde utan i den skulle Du åka. På kvällen förvandlade farmor den till ett badkar så att Du kunde ta Ditt kvällsbad. Du och farmor hade en överenskommelse när Du var i Boberg och hälsade på. Du bestämde middagen den ena dagen och farmor den andra dagen och det var nog bra Gilbert för jag tror annars att det hade blivit korv varje dag.

Du har satt upp många mål Gilbert och vad jag vet satte Du upp Ditt första mål när Du var två och ett halvt år. Vi bodde då i Helsingborg, ganska nära södra infarten till Helsingborg. Du var ute och cyklade och jag kunde inte hitta Dig. Jag visste ju inte då att Du hade satt upp ett mål. Jag letade länge och väl och till sist gick jag en bit utanför själva bostadsområdet. Tala om att få hjärtat i halsgropen för när jag tittade bort över en åker och ett litet buskage så såg jag en vimpel och en blå tofs som vippade fram och tillbaka. Den tofsen kände jag väl igen Gilbert. Jag slängde skorna och sprang över åkern och när jag kom fram till Dig så frågade jag Dig: "Var ska du cykla hän Gilbert", då svarade Du: "Ja cykla mormor". Du förstår idag varför jag stoppade Dig. Du var ju bara två och ett halvt år och mormor bodde 12 mil ifrån Helsingborg.

Du är inte bara en glad och positiv kille, Du är också utåtriktad, Du har många fritidsintressen. Du spelar biljard, Du spelar minigolf, Du bowlar, Du skjuter luftgevär, Du har spelat innebandy och Du har varit med i "Friskis och Svettis".

Jag kommer ihåg en sommar i Tivoliparken när vi hade genomfört ett motionspass. Vi skulle stretcha och  ligga på vänster knä och sträcka ut höger arm och höger ben  Du gjorde det Gilbert men samtidigt tittade Du på mig och sa "De ä inte jävla lätt detta mamma" och Du hade rätt Gilbert, det var inte djävla lätt.

Du älskar att spela Backgammon, Rumicub och Uno. Det är inte många i Din bekantskapskrets som vinner över Dig. Skulle Du mot förmodan förlora så är Du ingen dålig förlorare, Du tar det med en klackspark men Du vill ganska snart ha revansch.

Du har ridit Gilbert och Du bestämde Dig för att Du skulle bli bäst. Du gjorde upp en bana där Du satte upp bokstäver och tränade, Du skrittade och travade som det heter på hästspråk, men Du hade ingen häst. Du tränade ändå och det gav resultat Gilbert. År 1985 blev Du svensk mästare i ridning i dressyr. Jag måste erkänna att glädjen var extra stor i huset den dagen Du ringde hem och berättade att Du hade blivit Svensk Mästare. Jag sprang ut i trädgården och ropade till Mats: "Mats, Mats, Gilbert har blivit Svensk Mästare i ridning. Mats som just då klippte häcken, slängde häckasaxen och tog ett skutt över häcken och skrek: "har pågafan gått och blivit Svensk Mästare?"

Gilbert, nyårsafton 1994 glömmer jag aldrig. Vi stod på balkongen på Fästningsgatan och tittade upp mot skyn som lystes upp av alla de färger från fyrverkeriet. Då vände Du Dig mot mig och sa "Mamma, jag skall börja ett nytt liv" och det har Du verkligen gjort Gilbert. Du har skaffat Dig en ny bostad, Du har skaffat Dig ett nytt arbete och Du har skaffat Dig en katt som heter Tammy och så har Du ju skaffat Dig skägg. Jag beundrar Dig Gilbert, Du klarade de målen "mä".

Och till sist Gilbert, jag har sagt detta till Dig många gånger men jag säger det till Dig en gång till: "Glöm aldrig bort att jag är mycket stolt över Dig, Du är det finaste som finns".

Jag tycker vi utbringar ett fyrfaldigt leve för Gilbert. Ett leve för hans 25-årsdag och ett leve för hans framtid.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

/mamma

Mammas och min stuga

Jag utanför vår stuga

Mamma och jag har en kolonistuga tillsammans. Vi köpte den i höstas och den ligger på koloniområdet bakom sjukhuset. Vi tittade på olika stugor först. Det var en som var för dyr, en låg på en tomt som var alldeles igenvuxen. Hade vi köpt den hade vi fått slita ut oss. En kompis till mamma hittade två stugor på Internet som var till salu. Den ena var så liten att vi inte hade kunnat sitta där i trädgården. Mamma skojade med Britt och sa att vi köpte den. Då slängde Britt handduken ifrån sig och skrek "nu har de köpt den lilla, nu kommer de att slita ut sig". Sen berättade mamma att vi köpt den andra istället. Då blev Britt glad.

Den vi köpte kallar vi för nr 10. Den är så jättefin och grann. Jag har en uppgift och det är att lacka brädorna vid ingången för att de inte ska ruttna. Det blir säkert fint. Vi ska köpa en gasolgrill, en sådan som man trycker på två gånger för att den ska starta. Den ska jag sköta, jag ska vara grillmästare. Och så ska vi köpa blommor som vi ska plantera. Vi ska så rädisor och massor med annat. Löken har redan kommit upp, det såg vi nu i helgen när vi var där. Det kommer att bli så fint.

Det finns ett litet pentry där man kan laga mat. Och så finns det en soffa och ett bord som vi redan målat om. Och så har vi sex stolar.

Vi ska vara där mycket nu när det blir vår. När jag tänker på det blir jag varm i hjärtat.

Jag reste ensam till farmor

Ensam på tåget

Farmor och jag

En dag åkte jag tåg alldeles ensam till farmor i Falkenberg. Jag hade en egen resväska. Farmor mötte mig när jag kom fram. Det var modigt gjort att våga det när jag var så liten. Farmor brukade kalla mig för gulledej. Vi gjorde så mycket tillsammans.

Resan till Rhodos

Här sitter jag! 

Pappa och jag

När jag var liten var jag med mamma och pappa på Rhodos. Det jag minns är att det var fint och härligt. Mina minnen av pappa då var att han var snäll och fin. Han tyckte mycket om mig. Pappa var sjöman så han var borta mycket. Jag minns inte riktigt hur det var när han kom hem. Jag var så liten. Mamma följde med pappa en gång på sjön, det var innan jag föddes.

Jag minns lite när mamma och pappa skildes. Pappa hade träffat en annan. Hon hette Gisela och lever inte längre. Jag tyckte aldrig om Gisela. Hon ville ha pappa för sig själv. Hon förstod inte att jag behövde honom. Jag hälsade på hos pappa och Gisela varannan månad. När jag blev stor valde jag att inte träffa pappa mer.

Nu är pappa död. Han ligger i en minneslund i Helsingborg.

Gruppboendet i Odal

Samma år som jag fyllde 20 år flyttade jag från min radhuslägenhet i Önnestad till en gruppbostad på Odal. Det var nybyggt och verkade mycket bra. Jag lärde känna en som hette Ulf. Han trodde han kunde allt om musik men han sjöng falskt.

Jag fick en lägenhet med eget kök, ingång och brevlåda. Men jag var inte så imponerad. Vi var fem som bodde där. När jag ville stänga dörren till min lägenhet en dag, så försökte Roger i personalen att rycka upp min dörr. Han satte foten emellan så att jag inte kunde stänga. Jag blev förbannad och sa till honom "flyttar du inte foten så anmäler jag dig till polisen". "Gör du det", sa han då.

Jag tyckte inte om att bo där för vi fick inte vara självständiga. Alla skulle göra samma sak. Om jag ville göra något så fick de andra följa med.

Jag bodde där i två år och det var en hemsk tid. Verkligen. Jag mådde så dåligt att jag blev sjuk. De gav mig 36 tabletter varje dag för att jag skulle hålla mig lugn. Till slut kunde jag inte gå utan fick sitta i rullstol. Jag kunde inte prata, det bara rann saliv från munnen och jag fick åka till sjukhuset. Det fanns en i nattpersonalen som brydde sig om mig och hon sov inne i mitt rum när jag mådde som sämst.

Till slut sa jag till mamma att jag ville därifrån. Då fick jag flytta hem till henne. Många av mina och mammas kompisar hjälpte mig att flytta. Sen dess har jag bara mått bättre och bättre och äter inte alls så mycket medicin längre, bara sju om dagen för min epilepsi. Jag är aktiv och går och pratar jättebra.

Om det finns någon som upplever samma sak som jag gjorde då, så vill jag bara säga en sak: GÖR NÅGOT ÅT DET! Släng in nycklarna till personalen och hitta något annat ställe att bo på.


Mamma berättar:

Mammas upplevelser om Gilberts gruppboendet på Odal i Kristianstad.

När man är på väg att bli vuxen då låter det väl helt fantastiskt att få flytta till ett boende där det finns en egen liten lägenhet, med eget kök och med egen postlåda men också möjligheter att vara social och umgås tillsammans med andra när man så vill!

Boendet som jag trodde skulle göra Gilbert till en självständig individ blev ett rent helvete för oss båda!

Det dröjde inte många månader efter att Gilbert hade flyttat in i sin lägenhet då jag en kväll fick ett telefonsamtal där han berättade att han inte trivdes. Gilbert kände sig inte omtyckt och hade svårt att förstå vad han gjorde för fel.

Vi pratade mycket om detta och Gilbert blev mer och mer tystlåten och inbunden för varje dag som gick. En kväll hamnade han på sjukhuset för yrsel och kraftiga epileptiska anfall. Vid mitt besök hos Gilbert på sjukhuset fanns också personal från gruppboendet. Jag uttryckte min oro för Gilbert och fick då till svar att “han äter ju inte den mat vi lagar till honom.”

Gilbert mådde sämre och sämre, blev inlagd på sjukhuset. För att han skulle känna sig trygg vid hemkosten till sitt boende bestämde vi att jag skulle sova hos honom. Vi hade precis kommit till ro i hans lägenhet då Gilbert fick ett telefonsamtal om att han inte fick ha katt i lägenheten (min katt.) Vid förfrågan varför fick vi till svar att det kunde finnas personal som var allergiska. Vi åkte hem till min lägenhet!

Efter helgen åkte Gilbert och jag tillbaka till boendet men det blev sämre och sämre med honom. Jag sov hos honom på nätterna under en period och en av personalen som Gilbert kallade för “extra mamma” fanns hos honom på dagarna men det hade gått för långt Gilbert kunde inte behålla maten och benen orkade inte bära hans utmärglade kropp.

Familjeläkaren kunde inte förstå vad som hade hänt och uttryckte att han inte kände igen Gilbert!

Under denna tid hade jag möten med den då biträdande föreståndaren om min oro för Gilbert och fick besked om att extra personal inte skulle sättas in trots att Gilbert var rädd och kände sig orolig inför dag/ nattpersonal. Biträdande föreståndare sa också till mig “Gilbert hade mått bättre om Du inte fanns.”

Gilbert valde att flytta hem igen!

Överläkaren på psykiatriska kliniken ringde och fråga mig vad jag var för en mamma som tog hem Gilbert. Jag fick också information om att det var hon som hade ansvar för Gilberts medicinering gällande epilepsin men hon hade ALDRIG träffat Gilbert!

Gilbert hade en svår tid framför sig men lyckades på nytt finna glädje och trygghet i sin tillvaron igen. Han hade redan vid flytten från Odal bestämt sig för att boendet hos mig var en tillfällighet. Det gav mig styrka och kraft till att stödja honom i att vara den självständige individ som han strävade efter!

Jag måste här få tacka min syster Britt för goda råd och ALLA våra vänner för den fantastiska stöttning som Ni gav oss under den svåra tid vi hade efter Gilberts flytt från gruppboendet på Odal!

Min ledsagare Wiktoria

Wiktoria

Wiktoria och jag vilar mellan karusellerna

Minigolf i Åhus

För många år sedan hade jag en ledsagare som hette Wiktoria. Jag tyckte mycket bra om henne. Hon var rak och passade tider. Jag kunde prata med henne om nästan allt. Hon visste att jag ville träffa en tjej och hon förstod att det var svårt för mig. Vi gick ut och dansade tillsammans. Wictoria kunde inte dansa men jag lärde henne. Sista gången vi träffades gick vi till Banken där vi lyssnade på musik och tog en öl.

Jag vet egentligen inte varför hon slutade hos mig. Hon sa att det var av personliga skäl. Hon ville inte säga vad det var, tyvärr. Jag tror att hennes kompisar påverkade henne. Jag har ingen aning om vad det var och jag vill inte ta reda på det heller. Så är det.

En gång åkte vi till Danmark och gick på Tivoli. Hon gillade egentligen inte att åka karuseller men gjorde det för min skull. Vi åkte ett skepp som gungade fram och tillbaka, spöktåget som var lite läskigt, berg-och-dalbana och mycket annat. Sen fick vi sitta länge och vila för att orka att åka igen.

Sen åkte vi hem. Jag var så trött att jag somnade och då tog Wiktoria kort på mig.

Vi har också varit i Åhus. Där spelade vi minigolf och åt glass och pizza. Annat vi gjorde tillsammans var att åka till en djurpark. Jag är allergisk mot gräspollen så jag nös hela tiden för jag hade glömt min medicin hemma. Och så har vi varit på konsert. Där regnade det och vi blev jätteblöta.

Wiktoria var en bra ledsagare och jag fick respektera att hon inte ville fortsätta att jobba med mig.