Här bor jag bra

Här vill jag sitta med en tjej och ha det bra

Först bodde jag i B-trappan här på Sommarro. Det var på femte våningen och jag tyckte inte om att det var så högt upp. Jag var livrädd.

Jag pratade med chefen här i huset och sa att jag ville ha en ánnan lägenhet. En dag sa hon att det var en lägenhet ledig, det är den jag bor i nu. Mamma var så trött på att jag flyttat flera gånger så jag ordnade flytthjälp själv. Runo och Lennie hjälpte mig och det gick bra.

Lägenheten var sliten och han som bodde här förut rökte så ABK betalade en del av omtapetsering och målning. Jag fick bestämma färgen helt själv. Det är ljusblått i sovrummet och det är det enda jag fick betala för. Resten av lägenheten är gul och golven bruna.

Mamma blev imponerad över att jag fixade så mycket själv. Hon hjälpte mig med gardiner och lite annat.

Här trivs jag mycket bra och här vill jag stanna om jag inte träffar en tjej. Annars får hon flytta hit.

Mitt mål med boken är att någon tjej läser om mitt liv och förstår vilken bra kille jag är.

Londonresan

Ingrid och jag

I september år 2000 åkte jag till London med min kontaktperson Ingrid. Det var så mycket roligt att göra. Vi såg Big Ben, musikalen Lejonkungen och massor med annat. Ingrid kunde engelska så det underlättade för oss. Jag tyckte att resan var en stor upplevelse. Vi bodde på ett fint hotell med bra mat och god frukost.

Jag tyckte mycket om Ingrid men hon slutade sen som kontaktperson för hon utbildade sig till sjuksköterska.

Jag vill hålla föredrag

 Jag vill hjälpa andra

Jag vill att många ska läsa min bok och blogg. Det hade varit roligt att få berätta om det här för andra. Kanske bli inbjuden någonstans och hålla ett litet föredrag.

Jag började skriva för att jag skulle få möjligheten att berätta min historia och att andra ska få veta vem jag är. Jag kan varken läsa eller skriva själv men kom på ide'n tillsammans med min kontaktperson Lena att vi kunde skriva tillsammans. Jag ser så många gånger att det är lite dålig kontakt mellan andra handikappade och ledsagare. Det gör mig arg. Jag tänker på dem som inte kan berätta hur de vill ha det. Jag önskar att ledsagarna mer försökte förstå hur det är att ha ett handikapp och hjälpa på rätt sätt. Ibland vill jag säga ifrån när jag ser något dumt, men blir lite feg och är tyst. Genom att skriva så kan jag kanske få andra att förstå att trots att vi har vissa handikapp så är vi inte annorlunda innerst inne.

Det känns underbart för mig att ha en blogg och en bok. Lena och jag träffas en gång i veckan och jag funderar tills dess vad vi ska skriva om. Jag blir glad, vi skrattar och är ett bra team.

Därför vill jag dela med mig av det till andra och peppa dom att också försöka. Om de inte heller kan läsa och skriva så kan de ta hjälp av sin kontaktperson eller ledsagare. Det vill jag berätta om.

Mitt mål är också att kunna ge ut min bok, kanske nästa år. Det kämpar jag för.

Mina kusinbarn

Emil och Elias



Kusin Jeanette har två pojkar, Emil 8 år och Elias 10 år. De är gulliga och omtänksamma. De respekterar mig som en individ och det är jag så tacksam för. De bor i Sollentuna och kommer ner hit till påsk så att vi får träffas. Vi kommer nog ha jätteroligt. De har också köpt en kolonistuga, den är vit och lite större än vår. Den ligger i Åhus. När vi träffas kramas vi hårt.

Både Elias och Emil är duktiga i matte och Elias är jätteduktig på att sjunga. De har träffat min katt Tove, men hon blev lite rädd och gömde sig under sängen. En gång åkte mamma, Britt, Jeanette och pojkarna till Thailand. Jag hade velat följa med men det får bli en annan gång. Mamma och jag håller på att spara.